Ibland, när jag inte skriver här, skriver någon annanstans eller inte skriver alls, så gör jag ett magasin som heter Reggae Galore Magazine. I sommar kommer vårt andra nummer ut, och jag är rysligt stolt över att ha med det hela att göra. Det är, utan någon svensk jante på axeln, en förbannat bra tidning, gjord med ytterst små medel.
Vill du läsa mer, eller beställa ett ex, så gör du det här.
För en tid sedan skrev den alltid briljanta Marcus Dunberg om att han avaktiverat sitt facebook-konto. Jag läste texten och tänkte ungefär som jag gör när jag hör hängivna vegetarianer tala för sin sak: argumenten är bra men… eh… men…
Bland annat skriver Dunberg att:
”Jag slutar aldrig att förvånas av den uppmärksamhetskrävande barnslighet som genomsyrar Facebook: Se på mig! Här är jag! Här är mitt liv, är det inte fantastiskt, säg att det är fantastiskt!”
Jag förvånas också. Jag äcklas emellanåt. Jag frågar mig varför jag läser om någons nya matsalsbord när denne aldrig bjudit mig på middag, och jag undrar varför jag, enligt Facebook, är ”vän” med människor som jag inte ens vet vilka de är.
Någon vecka senare skriver Jonas Cramby en Metrokrönika på ungefär samma ämne. Men med en annan utgångspunkt.
”Nätet är fyllt av dåligt stavade, särskrivna, smileyspäckade uppdateringar om hur vädret påverkar dagshumöret, hur det gick på joggingturen och/eller hur fruktansvärt skönt det är att det äntligen är fredag (så skönt, faktiskt, att man använder åtta “y” i ordet “mys” och inte drar sig för att avsluta med tolv punkter och tre utropstecken.)
Det är dock inte trots detta meningslösa pladder jag gillar att spendera så mycket tid på till exempel Facebook.
Utan på grund av det.”
Marcus Dunberg avaktiverar sitt konto medan Crambys slutsats sammanfattas med ”en insikt om att det som kan uppfattas som meningslöst pladder, egentligen är våra liv.”
Själv befinner jag mig någonstans däremellan. Om det meningslösa och felstavade pladdret är våra liv, då är jag inte särskilt intresserad av våra levnadsöden, men på samma sätt som jag viftar bort vegetarianens argument om världssvält, hälsa och etik avfärdar jag Dunbergs inställning med ett ”eh… men… fast… eh…”
I går var det inflyttningsfest och after work i det nya kontor som jag delar med Syskonen Brogren och Stilsamt. Ett hundratal fantastiska kvadratmeter och ett trettiotal fantastiska människor. Och en hund.
En buffé är enligt Svenska Akademiens Ordlista en disk, ett bord eller ett rum för drycker och finare smårätter. På det här bordet står det finare smårätter, så det är nog en buffé.
Det här är den analoga blogg där vi kommer publicera smakprov på vad vi gör, inte gör och borde ha gjort. Den kommer definitivt inte digitaliseras.
Orden före vin i Svenska Akademins Ordlista är Vimsighet. I den här vrån kan man avnjuta båda delar.
Antikhandlaren i förgrunden diskuterar ett TV-program om hundar med konstnären i keps.
Det här är första och sista gången bloggen digitaliseras. Tror jag. Nästan.
Mathias diskuterar ett TV-program om hundar som han inte har sett
För en tid sedan intervjuade jag Kristian Lönner, författare till boken Jamaica – Sverige tur & retur för Göteborgs Fria Tidning. Här kan man läsa intervjun och här (samt i alla andra bokhandlar med hyfs) kan man köpa boken. Gör det, om du är ett dyft intresserad av svensk reggae eller svensk musikhistoria.
Det är Vattenfestival och 1998. Jag och en vän är i Stockholm av en massa olika anledningar. Däribland bowlingskjortor, handbojor, folköl och Beastie Boys senaste album på vinyl. Med mig från den där resan fick jag ett av mina starkaste konsertminnen någonsin. Björk på Riddarholmen.
Tidigare i veckan offentliggjordes det att hon är vinnare av Polar Music Prize i populärmusikkategorin. Och ingen känns just nu bättre lämpad. Björk har rört runt i, och påverkat, så många genrer att vår värld sannolikt inte vore sig riktigt lik utan henne.
Och här är mina två favorilåtar med Björk just nu. Först den smärtsamt vackra I’ve seen it all från Lars Von Triers precis lika vackra film Dancer in the dark. Självklart i filmversionen med Peter Stormare som duettpartner. På albumversionen förstör Thom York från Radiohead all känsla.
Därefter Hyperballad som utan motivering kan sorteras in i min toppfemlista över de bästa låtarna någonsin.
Slutligen vill jag tipsa om en väldigt fin intervju med Björk av Jan Gradvall. Den finns i lite olika versioner, men den längsta och bästa hittar man här.
Basen mullrar och dånar. Studsar. Mellan mig och väggen där laserprojektioner jagar varandra. Det är mörkt. Rökigt. Hårt. I en blandning av dubstep, drum & bass och djungle hittar jag en ny rytm.
Utanför har solen redan gått upp.
Innehåll i urval:
Sallad Maché
Paprika
Ägg
Kräftstjärtar
Vinägrett
Saltat oxkött
I periferin:
Dalahästen
”Han brukar ju oftast förknippas med att dö som lösen för människans synder. Och det var onekligen omtänksamt av honom. Men låt oss för Guds skull inte glömma klämdagarna. Det är väl ändå därför han fortfarande är aktuell i vår tid?”
Ni läser väl Lars Santelius blogg?
Under tiden
Den senaste tiden har jag ägnat mycket tid åt det här. Lite mindre tid ägnade jag åt att prata om det här.