Vi sitter vid köksbordet på andra våningen. Fast allting är spegelvänt och större än i verkligheten. Utanför vajar trädgrenarna precis som i verkligheten fast med lite mer löv än vad de i verkligheten har så här års. Fönstret står på vid gavel och solen skiner. Plötsligt sitter det en ekorre på fönsterbrädan. Jag tänker först att det är väldigt ovanligt, sedan tänker jag att den ser lite ut som en apa. Det finns gott om ekorrar i träden utanför vårt verkliga köksfönster, men apor har jag aldrig sett.
Ljuset är väldigt starkt och jag ser bara konturerna av ekorren som ser ut som en apa. Det är först när den kliver in, över köksbordet och ner på golvet som jag verkligen ser att det är en apa. En väldigt liten apa, den räcker mig knappt till knäna, men ändå en apa. När jag sträcker handen efter den så biter den sig fast i mitt vänstra pekfinger. Den hänger kvar där och det gör inte ont. Och den väger väldigt lite. Jag lyfter upp apan i famnen medan min sambo försöker hitta numret till Skansen. Det är väl dig man ringer när ekorrar som är apor hoppar in i köket, tänker vi. Hon hittar inte numret och istället försöker vi ringa till Borås Djurpark.
Innan de svarar har jag hunnit vakna.
Mannen på bilden
Vi satt vid var sin dator. I var sin del av landet. Via MSN, vilket var den tidens högteknologiska kommunikationsinstrument, lärde han mig besynnerliga saker, och besynnerligt mycket, om den musik vi båda älskade. Och älskar.
På söndag gästar Reggae Galore New Romantic Radio och pratar om just det.