Författararkiv:Björn Owen Johansson
Ni undrar förstås
Nu sitter ni där, uppkrupna bland kuddar och filtar, ätandes en höstig köttgryta med kantareller, lyssnandes till regnet som smattrar mot fönsterrutan, längtandes efter stormar och åskoväder, vagt fundersamma och undrar: varför bloggar inte Björn?
Det finns timmar, dagar och veckor i en skribents liv då denne hänger sig åt massproduktion. Ett slags själlöst kaskadskrivande. Ett [...]
Hösten
Hösten är här och i kväll inleder vi, det vill säga Reggae Galore, vår höstsäsong på Judit & Bertil i Hornstull. Det blir värmande drinkar, medryckande musik, gladlynta gäst-DJ’s, tevligheter och dumheter under hela hösten.
Välkomna!
Nittiotalet skickade ett fax och frågade vad fan jag sysslar med.
Häromdagen tog jag fram min skateboard. Det har jag nog inte gjort på tolv, kanske femton, år. Att detta sammanfaller med att jag om några månader fyller trettio är, och det bör understrykas, en ren slump.
Publicerat i A Propos 1 Kommentar
Kaptenen och vi
Tänkte bara, i all hast, tipsa om att Reggae Galore underhåller dansgolvet såväl före som efter Kapten Röds spelning på Borås Nya Reggaeklubb på lördag. Nu vet ni.
Nittiotalet ringer Nicolai Dunger och vill ha tillbaka sin coola attityd.
När Nicolai Dunger gjorde ett gästspel med Club Killers i Vitabergsparken för någon vecka sedan så gjorde han, bortsett ifrån ett fantastiskt framträdande, bort sig. Det är nämligen ganska fånigt att tända en cigarett under ett litet instrumentalt parti och sedan stå med den, inklämd mellan tummen och pekfingret, för det är så de djupsinnigt [...]
Individualismen
Det finns så mycket nytt i Stockholm. Så mycket som är annorlunda, konstigt nästan. Främmande är nog det ord jag far efter.
Tillexempel så parkerar man annorlunda här. En del skulle kanske kalla det hänsynslöst, men jag kallar det stockholmskt. Här är nämligen individualismen upphöjd till trafikregel. Det som i Borås skulle leda till ett föräkringsärende [...]
Herr Jansson
De andra tittar lite snett på mig över sina vegetariska lasagner och ostfyllda pastaknyten. Jag säger inte att de rynkar på näsan, men nästan. De ler lite oförstående, överseende och förvånat.
Men jag ser dem inte. Jag är upptagen med att äta Janssons Frestelse mitt i sommaren. Som om det inte vore något konstigt med det. [...]
Ökad förståelse