• Kört en mycket gammal moped väldigt långt i uselt väder.
• Sorterat, redigerat och framkallat (i runda slängar) 300 foton. 10 000 återstår. Minst.
• Övervägt att köpa en Fujufilm Finepix X100.
• Kollat på prislappen och förbjudit mig själv att köpa en Fujifilm Finepix X100.
• Läst den alldeles fantastiska ”Att Skriva” av Stephen King.
• Fått lust att skriva. Tappat lusten att skriva. Och hittat den igen.
• Övervägt att lägga ner den här bloggen.
• Övervägt att göra något helt nytt, eller annat, av den här bloggen. Men inte kommit på vad.
• Jobbat väldigt mycket.

Jag har varit på väg. Jag har rest till andra sidan jorden. Väl framme läste jag enormt många böcker och magasin, åt enormt mycket ananas och lät bli att skriva en bok. Det fanns för mycket annat att göra.

Nu är jag hemma igen. Och kanske kommer jag börja blogga.

På söndag kväll åker jag till Sri Lanka. Där ska jag bland annat läsa väldigt många böcker. Och kanske skriva en.

Tiden är fylld av trevliga ting. Mest arbete. I bland tänker jag att jag ska skriva något här, men jag kommer mig sällan för. Kanske vänder det snart. Eller inte. Tillsvidare finns jag mest här.

Vissa intervjuer är väldigt lätta att göra. Och vissa texter blir väldigt bra. Inte sällan hänger det samman. När jag och Frida Klingberg spenderade en dag med Björn Brorström, då blivande rektor för Högskolan i Borås, på Hamburgö i Bohuslän var just ett sådant tillfälle.

Reportaget finns publicerat i premiärnumret av högskolans magasin, 1866.

När Borås Tidning bad mig att skriva kort – väldigt kort faktiskt – om 2011 års bästa bok så skrev jag det här:

Om man ska tro baksidestexten består den prisbelönta boken Bland Träden av 47 noveller. Men det ska man inte. Snarare består boken av scener; i bland bara ett ögonblick långa och inte sällan utan egentlig handling. 47 ögonblick som fångar upp och flätar de allra största känslorna i livet. Sorgen, kärleken och allt det vi inte kan se. I bland är de närmast omöjliga att förstå. I bland alldeles självklara. Hela tiden med en språklig skärpa och ett underliggande vemod som sätter djupa spår hos den som verkligen vågar lyssna.

I 30 år har den isländska författaren Gyrdir Eliasson skrivit och skapat en egen värld. En värld som befinner sig på gränsen, bland skuggorna och träden, mellan det vardagliga och det övernaturliga. Mycket lite av denna värld finns tyvärr översatt till svenska.

Det finns dagar då jag är en ytterst enkel man, då jag dricker juice direkt ur paketet och ser på teve. Men så finns de andra dagarna. Då googlar jag opera och sneakers.

På väg hem från jobbet går jag ibland förbi DN-skrapan. Det fanns en tid då jag inte ville något hellre än att jobba där. Det var inte alls länge sedan.