Jag drömmer om en liten vindpinad kyrka i en karg trakt. Prästen är kutryggig, har polisonger och predikar för församlingens fyra besökare. Alltid samma fyra.
På våningen ovanför bor och arbetar jag. Jag skriver och dricker mellanöl. Jag har inget kylskåp men det är vinter och frost på insidan av de tunna väggarna. I sprickorna mellan brädorna tränger vintern in. Snö och en förlamande kyla.
Varje dag hör jag genom det tunna golvet hur prästen går på om herrens frid och de förtappades olycka. Stämningen präglas av den uppgivenhet som man sällan ser hos andra än mycket gamla, uttråkade och i sina egna ögon totalt misslyckade, människor.
En dag, efter gudtjänsten, hör jag hur en av de fyra besökarna frågar om mig. Vem jag är? Vad jag gör där uppe? Prästen svarar med låg röst och inte utan viss stolthet.
”Han skriver sitt epos”
Jag drömmer om en liten vindpinad kyrka i en karg trakt. Prästen är kutryggig, har polisonger och predikar för församlingens fyra besökare. Alltid samma fyra.
På våningen ovanför bor och arbetar jag. Jag skriver och dricker mellanöl. Jag har inget kylskåp men det är vinter och frost på insidan av de tunna väggarna. I sprickorna mellan brädorna tränger vintern in. Snö och en förlamande kyla.
Varje dag hör jag genom det tunna golvet hur prästen går på om herrens frid och de förtappades olycka. Stämningen präglas av den uppgivenhet som man sällan ser hos andra än mycket gamla, uttråkade och i sina egna ögon totalt misslyckade, människor.
En dag, efter gudtjänsten, hör jag hur en av de fyra besökarna frågar om mig. Vem jag är? Vad jag gör där uppe? Prästen svarar med låg röst och inte utan viss stolthet.
- Han skriver sitt epos.