På lördag inleds masspsykosen. Sedan släpper den inte greppet om den svenska folksjälen förrän någon gång runt hägg och syrén. Vi kan vänta oss några månader av försämrat TV-utbud och kraftigt snedseglad nöjesjournalistik. Så är det. Varje år.
Hör du till dem som kommer lägga nöjessidorna åt sidan den närmaste tiden? Läs då Jan Gradvalls fantastiska uppgörelse med melodifestivalfenomenet. Hör du till den andra gruppen, den som säger att ”det är kul att se, trots att det är så jävla dåligt, och dessutom gillade jag den där lite tokiga låten”, då ska du ändå läsa Jan Gradvall och få lite perspektiv på saken.
Men som Andreas Ekström twittrar så faller Jan Gradvalls jämförelser lite vid sidan av verkligheten. Melodifestivalen handlar ju inte om musik, och skall inte bedömas som sådan. Den handlar bara om TV-underhållning.
På samma sätt som Let´s Dance inte är en danstävling och precis som Robinsson knappast handlar om vildmarksöverlevnad.
En kommentar
Masspsykosen hamnar i ett helt annat perspektiv när du läser: http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/barbara-ehrenreich-karnevalsyra-1.1039357