När jag är trött och stressad. Då kommer de spridda tankarna. Tankspriddheten.
Jag sitter här vid datorn och har precis skrivit ett litet blogginlägg om att prata i telefon. Det var inte vad jag egentligen skulle göra. Det var bara en parentes. Egentligen skulle jag skriva om något annat. Men den tanken tycks spridd för vinden.
Det var alltså tio-femton minuter sedan. Jag visste vad jag skulle skriva, hade rent av tänkt på det flera gånger under dagen. Nu skulle jag skriva.
Men först gick jag igenom lite bloggar, läste lite här och var, klickade mig runt och fick lite idéer och uppslag till allt möjligt. Ett inlägg hos Mymlan fick mig att börja tänka på att tala i telefon. Något som jag avskyr.
Snart började jag skriva om det, fortfarande med det egentliga bloggärendet i bakhuvudet. Rätt vad det var så hade jag lärt mig att Alexander Graham Bell inte uppfann telefonen, fast det vet han inte om då det bestämdes långt efter hans död. ”Tur för honom” tänker jag och skriver klart mitt inlägg om telefonsamtal. Sedan är det tomt. Tyst. Svart. Jag har glömt vad jag skulle blogga om egentligen.
Spridda tankar
När jag är trött och stressad. Då kommer de spridda tankarna. Tankspriddheten.
Jag sitter här vid datorn och har precis skrivit ett litet blogginlägg om att prata i telefon. Det var inte vad jag egentligen skulle göra. Det var bara en parentes. Egentligen skulle jag skriva om något annat. Men den tanken tycks spridd för vinden.
Det var alltså tio-femton minuter sedan. Jag visste vad jag skulle skriva, hade rent av tänkt på det flera gånger under dagen. Nu skulle jag skriva.
Men först gick jag igenom lite bloggar, läste lite här och var, klickade mig runt och fick lite idéer och uppslag till allt möjligt. Ett inlägg hos Mymlan fick mig att börja tänka på att tala i telefon. Något som jag avskyr.
Snart började jag skriva om det, fortfarande med det egentliga bloggärendet i bakhuvudet. Rätt vad det var så hade jag lärt mig att Alexander Graham Bell inte uppfann telefonen, fast det vet han inte om då det bestämdes långt efter hans död. ”Tur för honom” tänker jag och skriver klart mitt inlägg om telefonsamtal. Sedan är det tomt. Tyst. Svart. Jag har glömt vad jag skulle blogga om egentligen.