Historien och genomskinligheten

I dag röstar våra politiker om FRA-lagen. Och om några veckor införs den.

Utifrån detta förfasande faktum skriver Anders Mildner alldeles strålande om en av vår tids stora frågor – och ickefrågor – integriteten.

Det historiska perspektivet, det faktum att morgondagens politiker kan ha andra intentioner, ambitioner och ideologiska prefix än dagens dito, är i mitt tycke det mest skrämmande. Oavsett nuvarande regerings föresatser så kan varken vi eller de känna till vilka krafter som förvaltar morgondagens lagstiftning. Nästa år är det val. Om fem år likaså. De som stiftar lagen i dag finns kanske inte kvar i den morgondag då det är dags att ångra sig.

Den självvalda transparens som genomsyrar internet idag är bra. Den innebär att vem som helst, nästan, kan välja vilka delar av den egna personen som skall göras offentlig. Genom sociala medier, bloggar och på tusen andra sätt kan vi uttrycka, påverka och göra våra röster hörda, dela våra känslor och finna sammanhang. Vad händer med denna transparens när försvarets radioanstalts intet ont anande öga skummar igenom våra liv. Ingenting? Kanske.

Eller är det så att vi blir rädda? Osäkra? Försiktiga och inskränkta i vårt idag självklara och öppna möte med andra människor och grupper? Eller kommer vi lära oss hur man viskar i rätt tonart för att det inte ska höras?

Idag kan vi ännu ställa frågorna. Svaren får vi inom kort.