- Du borde ju blogga.
Kvinnan som sitter mitt emot mig konstaterar det jag egentligen redan vet. Ändå frågar jag henne varför.
- Varför inte? svarar hon och när jag inte kan hitta ett svar så är saken klar.
Jag skriver, pratar, tycker och tänker i många sammanhang, men är sällan personlig. Jag diskuterar reggaemusik med folk som rabblar vinylsinglars matrisnummer i sömnen och jag skriver spaltmeter varje månad om kultur i allmänhet och musik i synnerhet. Men jag skriver aldrig om mig själv.
Däremellan diskuterar jag fildelning och upphovsrätt med människor från alla flanker på det slagfält som utgör debattens arena och ibland, lite för ofta kanske, dagdrömmer jag i gränslandet mellan fiktion och grådaskig vardaglighet, om sådant som inte lätt fäster på papper, men kanske gör sig bra i bloggform.
Här ska jag göra något annat. Något för mig helt nytt.
Den här bloggen kommer handla om det mesta. Jag kommer plocka upp trådar och knyta nya knutar på dem, göra min röst hörd där den annars sällan hörs och tipsa om sådant jag tycker om – kultur, obskyra italienska skjortmärken eller det perfekta receptet på laxmoussé. Framförallt ska jag genomgå ett personlighetsprojekt. Helt enkelt försöka skriva något om mig själv.
Jag kommer inte vara dagsaktuell och gå i någon tät, men jag ska försöka se saker ur andra perspektiv, vinkla dem lite skevt och förhoppningsvis lyckas vrida saker ett extra varv. Ibland helt i onödan. Ibland av ren nödvändighet.
På samma gång kommer den här bloggen bli något av ett CV då jag tänker publicera, eller länka till, texter som jag har skrivit eller kommer att skriva.
En av de heligaste regler i bloggvärlden är kontinuitet. Ett inlägg om dagen ska det visst vara. Den regeln har jag nog inte tid att följa, men RSS’a mig och ge mig en tre månaders prövotid, tack.
Mer om mig kan du läsa här.
Tack för ordet.
2 kommentarer
Det för oss mest naturliga och ursprungliga sättet att organisera våra erfarenheter och kunskaper är genom berättelser. En berättelse är sålunda i grunden en tankeform, ett kognitivt schema. Att berätta om sig själv är att skapa sig själv, att konstruera sin identitet och errövra samband i mediernas splittring av tid och rum. Berättelserna hjälper oss att skapa: sammanhang, mening, vetande, förklaringar, förståelse, ordning genom att organisera, lagra och förmedla våra erfarenheter.
Det ska därför bli spännande att följa din resa i detta projekt. Oavsett om det blir ett inlägg om dagen eller inte.
Lycka till.
Tack för bloggens första kommentar, Lars. När du talar om berättande så blir jag dock lite darrig. Jag räknar mänligen inte med att komma upp i din berättarnivå än på länge.
En trackback
[...] minns plötsligt mitt personlighetsprojekt. Det har hamnat i periferin är jag rädd. Som bot bjuds här mina fem senast skickade sms. Ett [...]