Jag sitter i en besvärlig rävsax. Jag har trampat fel i tidens trakter och nu plågar dess rostiga spikar mitt smalben. Det handlar dels om att jag har för mycket att göra, dels om att jag gör något jag inte vill och dels att jag har så mycket som jag skulle vilja göra.
I den första och tredje kategorin finns dubbla arbeten, en lång rad ideella men fantastiskt roliga projekt, husletande och festligheter. Därtill kan läggas ett par tusen youtubeklipp som jag ännu inte sett, flera hundra böcker som jag önskar att jag hade läst och en skiva som jag ännu inte spelat in.
I den andra kategorin, något jag gör mot min vilja, finns ett arbete som jag av rent ekonomiska skäl inte klarar mig utan, men som jag för allt i världen skulle vilja slippa. Där är rävsaxens spikar som rostigast. Fyrtio förhatliga timmar i veckan.
Så vad gör man. Likt räven i saxen kan jag välja mellan att göra det bekvämt för mig, tänka på tider som flytt och låta livet rinna ut över mossan, eller så gnager jag loss det fjättrade benet, ignorerar tidens rostiga tand, och rusar vidare. Gör lite mer saker, sover lite mindre, startar ännu ett projekt, fiskar efter nya uppdrag och ansvar. Inte för att de fyrtio förhatliga timmarna försvinner, utan för att de övriga blir så mycket mer stimulerande.
Den här bloggen är en sådan tjurrusning med skygglappar. Ett sätt att ta vara på tid som jag egentligen inte har. Jag är hellre en trebent räv än en död räv.
—
På grund av de förhatliga fyrtio timmarna kommer jag aldrig, eller mycket sällan, godkänna eller svara på kommentarer mellan 12.00 och midnatt, måndag till torsdag.
3 kommentarer
Gnag Björn! Gnag!
Jag känner så väl igen mig i orden du skriver. Bortsett från att jag egentligen inte skulle vilja slippa mitt arbete, men kanske få chansen att verka inom andra ramar än de som politikerna beviljar den svenska skolan, lärarkåren och många elever. Lärare som jag är.
Satsa på the Youth så är chansen större att det framtida samhället blir ett sådant som vi också vill leva i. Ska det vara så svårt att förstå för de som sitter med makten i sina knän? Tydligen.
Bör förtydliga att det inte är arbete i största allmänhet som jag avskyr. Bara de förhatliga fyrtio timmarna. De andra 20-30 arbetstimmarna älskar jag!
gnag bort det fjättrade benet!
3 trackbacks
[...] har tidigare skrivit om de fyrtio förhatliga timmarna. Nu gör jag det uppenbarligen igen. Den här gången tänkte jag skriva om varför de är [...]
[...] det idag allt vände? Nog krängde det ordentligt i alla fall. Mer om det inom kort. Detta inlägg är [...]
[...] kan man längta tillbaka till fabriken. Minns ni de fyrtio förhatliga timmarna? Jag har förträngt dem, men när jag ligger där i diket, utan styrfart, alldeles upptagen med [...]